tisdag, april 07, 2009

Fånga dagen...

jobb o jobb o jobb....

Helgen avklarad, blev några timmars övertid men nu är det över.... (nästan iaf)

Imorse kom det ett tråkigt samtal, att mannens kära mormor ramlat och gjort sig illa.... hualia...vad rädda vi blev...
Så det blev fart på oss i huset.. Jag var tvungen åka till jobbet :( och stora och lilla A for till sjukhuset för att kolla hur allt var... blev några oroliga och nervösa timmar... "Bara" en bruten handled... aj aj aj... Vi tänker på dig ska du veta. Tur i oturen att det enda som brutet. 

Sen är det en tråkig tid så här års... förlorat några nära denna tid... och en som vi inte vet vart han är..bara borta... nej fy...vill inte tänka på det men svårt att släppa...gått ett år nu.... Hoppas du har det bra... vart du än är J.

Lilla A sover redan snutten där uppe... dax göra henne sällskap, så nu är det nattning av mig och min älskade A som gäller (han redan slumrat till div idrott på TV). 

Hoppas på en ny fin dag imorgon, utan elände...


Varma kramar till er alla därute...vart ni än är.....

3 kommentarer:

  1. Jag passar på att tjuva en kram! Å stackars lilla tanten, skönt ändå att det inte var värre!

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Hej kära du! Jag tjuvar en oxå!
    Spännande att läsa din blogg. Det lilla jag hunnit än så länge... Ska läsa mer när jag har tid. Vad proffsig den är förresten! Jag vill oxå lära mig! Tids nog kanske? Ha det bäst så hörs vi!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej,

    du har så rätt. Vi borde stanna upp oftare och verkligen fånga dagen. Höra skrapet av gruskorn under skon eller se vårens första blommor. Allt sådant som barnen gör, lever här och nu och ser det lilla. Hur kan något så enkelt vara så svårt!

    Läste längre ner om din stress kring träning. Har själv en dotter med DS. Jag tror på att ge barnet alla chanser att testa saker och den bästa träningen är att ha syskon, speciellt äldre. Jag brottas också mycket med våndan kring träning, att det liksom hänger på mig om mitt barn ska utvecklas, men så är det ju egentligen inte. Vi bara ger en lite knuff i rätt riktning.

    Besök gärna min blogg.

    Mvh
    Flisans mamma

    SvaraRadera